Sveps storyn

Från skolavhoppare till hårt arbetande gymnasisit

Det är inte länge sedan Julia Aminoff lät bli att gå till skolan och fördrev dagarna med att göra ingenting. Ungdomsverkstaden Sveps blev startskottet på hennes nya tillvaro: En kombination av kaféarbete och gymnasiestudier. Få 18-åringar gör lika långa arbetsdagar som Julia Aminoff. De flesta morgnar ringer väckarklockan redan klockan fem varpå hon beger sig till jobbet – kaféet Sis Deli på Högbergsgatan där hon inleder arbetsdagen. Det första hon gör är att låsa upp, ställa i ordning, tillreda frukostsmörgåsar och koka kaffe i väntan på kunderna. Efter ett långt arbetspass hinner hon hålla ett par timmar paus innan nästa jobb tar vid, det vill säga att gå i skola vid Helsingfors aftongymnasium där favoritämnena är modersmål och psykologi. Också matematiken är kul, säger hon. Men alltid har det inte varit så. Ännu för några år sedan var Julia Aminoff vad man kan kalla en skolavhoppare som skolkade och som under en period gick hemma om dagarna utan att göra någonting alls. HBL träffar Aminoff efter ett arbetspass på kaféet och möter en intelligent och kvicktänkt ung kvinna som ska berätta sin historia: varför hon vantrivdes på lektionerna, skolkade och till slut helt hoppade av skolan. Hon ska också förklara vad som fick henne att plikttroget börja jobba och återuppta de avbrutna studierna. Foto: Niklas Tallqvist Nej tack till Norsen-Hanken-Handelsbanken – Jag har funderat mycket på varför det gick som det gjorde. Det som hade störst inverkan var att jag upplevde många av mina lärare som oinspirerande och trista. Jag fick helt enkelt dålig handledning i skolan. Till saken bidrog att hon gick i anrika Norsens högstadieskola där de...

Att hamna utanför samhället

Ungas depression och ångest är en av de största anledningarna till att många unga hamnar utanför det som anses vara ett normalt arbetsliv och skolliv. Allting som nämns i följande text är från min 21-åriga erfarenhet av livet. Det är många som inte har tänkt tanken att någon gång hamna utanför samhällets system. De flesta ungdomar har redan en plan på hur deras karriär och liv skall bli i framtiden. Men vad om det inte blir som man har tänkt sig? Ibland händer det saker i en persons liv som betyder att man måste ändra eller skjuta upp de planer som man har haft. Ofta är det positiva saker som sker, till exempel en ny familjemedlem eller ett överraskande jobberbjudande. Men det finns en lika stor risk att det är något negativt som påverkar personens liv. Det är det negativa som många inte vill tala om. Men jag tycker att det negativa även är värt att dela med sig av. I dagens läge är det så viktigt att aldrig misslyckas. Du skall alltid vara på topp i det mesta och klara av det som du har valt att pröva på. Vare sig det gäller jobb, skola eller familjeliv och oftast alla tre på en gång. Du ska vara en supermänniska för att passa in i dagens samhälle. När jag har använt precis de här orden för både människor i min egen ålder (runt 20 år), personer äldre än jag och även professionella så reagerar de antingen med: Jo det stämmer. Eller med: Det är bara du som är lite extra sensitiv eller det är bara de som är lata...

Tio tips för en bra start på ny arbetsplats

Det var en tid sedan jag började med ett nytt heltidsjobb. Att börja på Sveps innebar en stor förändring. Jag bytte bransch. Inte att undra på att det var både intressant och väldigt spännande också, trots att jag hade varit med om arbetsplatsbyten förut. Jag var ingen nybörjare i det avseendet alltså, utan hade tidigare erfarenheter som jag kunde bygga på. Att söka sig till något nytt kan kännas som ett stort steg. Det är enklare och tryggare att behålla det som redan är. Om du känner att du inte längre trivs i din tillvaro är det dags att ta dig en rejäl funderare. Våga pröva dina vingar! För att komma vidare och lära dig något nytt lönar det sig att töja på dina bekvämlighetsgränser. Hjälp finns att få på vägen. När jag var ung såg världen väldigt annorlunda ut. Numera är det faktiskt inte många som stannar på en och samma arbetsplats hela livet ut. Arbetslivet splittras och en fast anställning blir allt mera sällsynt. I dag lever vi dessutom i ett informationssamhälle, där all kunskap ligger bakom en klickning. Det gäller att hitta rätt fram i kunskapsflödet. Jag hade kunnat förbereda mig bättre inför jobbskiftet. Det finns nämligen en hel del nyttig information på nätet. Klart att jag bekantade mig med Sveps hemsidor och länkarna där redan innan intervjun, men jag kom aldrig så långt att jag skulle ha förberett mig mera medvetet på jobbsökningsprocessen eller starten på den nya arbetsplatsen. Jag handlade mera på intuition, med magkänslan. Det kallas tyst kunskap: Att veta hur man ska göra, fast man egentligen inte kan sätta ord på det....

En annorlunda arbetsdag

Jobbcoachen, som söker arbetsprövningsplatser åt de unga i vår verksamhet sitter inte alltid på kontoret. Jag, Lasse, var med första dagen (en tid), då en tjej startade arbetsprövning på ett bageri klockan 6 en vårdag 2015. Dagen började kl. 5,50 vid bageriet, då bagarmästaren gav oss arbetskläder och uppgifter. Tjejen kom snabbt igång, men själv kände jag mig på något sätt vara i vägen hela tiden. Köttpiroger och munkar bakade vi. Att få vara med på en arbetsplats är inte någon självklarhet, utan sker alltid på arbetsgivarens tillstånd. Man kan säga, att vara med på en arbetsplats är Arbete med stöd (Tuettu työllistyminen). Jag fick även delta i en konferens i Lissabon om Arbete med stöd denna vår. Arbete med stöd sker på samma sett i hela EU. Konceptet fungerar bra och ger insyn i det arbetet som en praktikant gör. Jag borde kanske skaffa mig alkoholpass, hygienpass, hetarbetskort etc. för nästa gång?...

Det räcker att du kämpar

Vi har alla fått höra fina historier om hur en människa har hittat sin väg i världen. Någon såg en skadad fågel på gatan när han var ung och bestämde sig där och då att bli veterinär. En annan vill ha ändring och är redo att slåss med knytnävarna för det. En följer sin passion och kärlek oavsett vad de andra runt omkring henne tycker. De vet vad de vill ha, vad kämpa för. De har ett harnesk och ett armborst redo att skjuta med. Jag var inte en av dem. Så länge som jag kommer ihåg har jag känt mig som en outsider. Inget jag gjorde räckte till. Bara att gå ut var otroligt svårt för mig. Att sitta stilla och hålla käften var egentligen det enda jag lärt mig från mitt barndom. Jag hade aldrig någon som sagt att de var stolta över mig. Jag började undvika sociala situationer så långt jag kunde och under en vanlig skolvecka på lågstadiet hade jag en vana att låsa mig själv till toaletten minst en gång. Jag satt där och grät. Jag hatade mig själv och såg mig sjäv som någonting värdelöst. Jag hade inga talang, var bara ett jävla stort skämt. Och jag hade ingen som skulle ha sagt mig annat. Så jag gjorde ett beslut – jag rymde från verkligheten. Jag började bygga på en annan verklighet för drygt 15 år sedan. Där kunde jag delta i alla de äventyren jag ville, vara vänner med trollkarl och pop-stjärnor och mest av allt fick jag vara vem som helst. Och jag ville vara vem som helst utan mig själv....

Min tid på Sveps

Jag var mitt i min depression , och svår kris, åt mediciner. Jag gick till min psykoterapi 3ggr i veckan.  Började snabbt komma längre och längre in i mig. Och kunde börja fokusera på allt de andra som hände runt en. En dag började jag googla ungdomsverkstäder, och fann Sveps. Berättade för min psykolog om det och hon tyckte de lät som en bra ide att vara i kontakt med dem.  Skickade ett mail iväg till Camilla som jobbar på Sveps som var individuell handledare. Hon svarade snabbt och vi bestämde en träff. Den dagen kom och jag tog spårvag 10 upp till dem.  Och där möter jag en glad Camilla, väldigt  öppen och hjälpsam. Vi pratade om vad jag gjort tidigare. Och hon berättade för mig vilka möjligheter de fanns på Sveps. De var Starten som var aktuell för mig.  Då gick vi på en rundvandring och hälsa på hos Non-Stop och där efter hos Starten där Tarre och höll något föredrag. De bestämdes senare om att jag skulle komma på onsdagen då första gången. Och de såg jag framemot. Matlagning var det på program de hade vi varje onsdag. Det var att planer och utföra. Det var väldigt trevligt. Efter några gånger ansåg jag att allt är inte så självklart för alla. Så där kunde jag också vara som stöd och berätta. Massa program hade vi, banken var på besök några gånger, IT-hur allt påverkas idag, studie och arbetsmöjligheter. Vi disskuterade massor med Tarre. Och jag började fundera vad vill jag göra ? Kom snart till att jag ville studera Datanom i Ekenäs. Och Tarre tog på...

Nyårslöften

Ett nytt år är fyllt av nya möjligheter. Vad har du för planer inför år 2015? Har du givit nyårslöften om vad du vill åstadkomma under det nya året? Har du lovat att börja träna mera, sluta röka, sluta äta socker, ta vara på varje dag och att leva ett hälsosammare liv? Vackert så. Om det får dig att må bra så är det fina saker att eftersträva. Gör bara inte som jag brukar göra, satsa fullt i januari och när vi är i mitten av februari är du så utled på allt hälsotänkande att du inte orkar satsa mera och godispåsen och soffan lockar betydligt mera än ett svettigt gym. Allt eller inget liksom. Också i år har jag förnyat medlemskapet till mitt gym och hoppas att ta mig dit de närmaste dagarna. Men i år har jag lovat mig själv att vara snällare med mig själv. Jag ska ta det med måtta och lyssna mera på mig själv. Skippa lite ”jag borde” och ersätta dem med ”jag får”. Har du någonsin lagt märke till vilken röst och vilken ton du använder när du talar till dig själv? Sättet vi talar med oss själva är mycket hårdare och mera kritiskt än vi någonsin skulle använda med andra människor då det skulle kunna tolkas som elakt eller kränkande. Varför tillåter vi att andra människor har brister och kan uppskatta det som inte är perfekt i andra, samtidigt som vi är våra egna största kritiker. Det kommer alltid att finnas saker som vi inte är helt nöjda med så var inte så hård mot dig själv. Ge dig själv och...

JULHÄLSNINGAR

Julen närmar sig med stormsteg och på Sveps har  hunnit fira julfest med alla unga samt personalen. Fin stämning, god mat och utmärkt sällskap! Inför det nya året ser vi på Sveps fram emot att fortsätta arbetet med många härliga unga och det goda samarbete med alla våra olika samarbetspartners! Vi hoppas att ni alla har möjlighet att vila upp er under julhelgen och så fortsätter vi tillsammans att arbeta mot att hitta egna vägar till sysselsättning och en bra vardag. Vi på Sveps vill önska Er En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2015!...

Företagare i Finland – En svepsares tankar

Jag jobbade som företagare i ca 6 månader, vilket hade sina goda sidor men även dåliga.Företagare var något som jag egentligen inte alls tänkt på att skulle kunna jobba som, men det kom en chans emot så jag tänkte att why not try it. Började med att ägaren av stället var jag skulle börja jobba tränade upp mej att kunna göra ögonfransförlängningar, vilket blev ett av min jobb där.Under den tid jag tränade så hade jag sparat ihop pengar från den lön jag fått från mitt då varande arbete så jag gick och köpte en spraytan maskin. Sedan gick jag igenom en ganska lång process; gick till patent- och registerstyrelsen, hitta en bokförare, skaffa ett företags bankkonto och en betalningsterminalen. Eftersom jag inte hade jobbat länge med det som jag höll på med så gick det lite trögt i början. Hade inte ännu fått så stor kundkrets så satt för det mesta och fixade på nätsidorna som jag tog själv ansvar om att uppdatera och andra sociala medier, jag byggde även upp en del reklamaffischer och broschyrer som kom i användning. Det som var bra med att vara företagare var att du kunde ganska mycket själv välja att vilka tider du ville komma på jobb. Inte en enda dag var likadan, förutom att öppnade stället nästan varje dag kl. 9:00. Tiderna gick helt hur kalendern såg ut att väldigt varierande, kunde ha kund #1 kl.9:30, #2 kl.13, #3 kl.15:15, #4 kl.20.Jobbade även på lördagar från 9 till ungefär 15. Beroende helt på hur många och vilka tider kunderna hade bokat, om ingen bokat in tid på lördag så var jag ofta...

ERFARENHETER SOM UNG LÅNGTIDSARBETSLÖS – En svepsares tankar

Jag är en ung arbetslös kvinna under 30 år. Jag är färdig utbildad efter 3 års studier. Efter att jag blev färdig från mina studier 2009 gällde det att hitta jobb inom min egen branch. Men att få ett jobb har verkligen inte varit en självklarhet för mig. Hösten 2009, ganska direkt efter mina studier, fick jag en arbetsprövningsplats som varade i 5 månader, arbetsuppgifterna hade ingenting med mitt eget område att göra. Efter det var jag arbetslös i ett drygt år. Jag sökte jobb, men först hösten 2010 blev jag första gången efter att min arbetsprövning tagit slut i början av året, inkallad på arbetsintervju. Men att bli inkallad på intervju är ändå verkligen ingen garanti till att få jobbet. Men i mars 2011 fick jag en arbetsprövningsplats, som varade ett halvt år, och som var kontorsarbete, och motsvarade mina studier. Efter att de 6 månaderna gått, följde igen en lång period av arbetslöshet. Från hösten 2011 till ett år framåt, sökte jag otroligt många jobb, utan resultat. Jag blev inkallad till intervjuer nu och då. Men aldrig var det jag som blev vald till arbetsplatserna. Hösten 2012 började jag ändå på en jobbsökningskurs för arbetslösa ungdomar, varifrån jag fick en 2 månaders arbetsprövning. Men när den tog slut, var det bara arbetslöshet som gällde igen. Jag fortsatte söka många jobb. Under våren 2013 blev jag inkallad till bara en intervju, där det visade det sig att personen till arbetsplatsen redan hade valts när jag kom på intervju. Så jag trodde nog att hoppet var ute med den arbetsplatsen. Efter så många motgångar på arbetsmarknaden är ju inte...